Det känns som om mitt liv är förstört. Jag försöker och försöker vara positiv. Jag är i chocktillstånd, jag är rädd.

Min lägenhet liksom brann upp. Mina minnen har blivit aska. Allt jag äger ska slängas på tisdag. 

Jag har inget kvar. Just nu när jag skriver detta så gråter jag. Mina tårar rinner och rinner. Jag är bruten i hjärtat.

Det var såhär.

Jag satt med mamma i vardagsrummet och kolla på tv. Jag hör en explosion. Det första jag gjorde var kolla mina bröder som log i sina sängar och sov. Jag vänder mig åt vänster, ser mitt kök i stora lågor. Min brandalarm som ska tjuta är fortfarande helt tyst. Jag skriker det brinner. 

Mina grannar kommer in i huset och Jah får ut min familj. 

När jag fått ut min familj så ser jag att mina grannar försöker släcka elden. När "sarah" kommit ut från köket så svimmar hon. 

Köket står i lågor medans detta händer. Jag är tvungen att dra ut henne. Jag bär henne ut. Hennes kille är fortfarande i huset men lyckas ta sig ut. Jag kommer ut ur lägenheten med brändskadade ögonlock. De svider varje gång jag blinkar.

Just idag har jag och min familj en tillfällig lägenhet, utan kläder, mat. 

Allt jag spenderat pengar och svett på är borta. De går inte att använda om igen. 

Det ända jag har är mina egna svarta mjukisbyxor. Och en påse full med rökskadade kläder. Mina underkläder är hämtade från den brända lägenheten. Jag har alltså rökskadade underkläder. Utan mina vänner och familj skulle jag inte stått med mina egna ben och vara/försöka positiv. 

Just nu försöker jag vara positiv och leva livet. 

Jag orkar inte längre, jag är trött. 

-Aminaalim